Dagen började åt helvete dåligt. Imorgon är det dags att lämna in uppsatsen om utvecklingspsykologi. 
Jag förberedde(i ungefär 2 veckor) genom att läsa om utvecklingspsykologi. Kunna fakta och lite press brukar göra susen när det gäller uppsatser i mitt fall. 

Men hela morgonen gick åt att jag grät...och grät...och grät. 
Jag fattade nämligen inte(eller ville inte förstå) hur fan jag skulle skriva den där uppsatsen. 
Att tillämpa en eller flera utvecklingspsykologiska teorier på en person. Det gick bara inte in i min hjärna på morgonen. 
Jag gick igenom allt, självhat, känna mig misslyckat och fullständig värdelös, såg hela framtiden framför mig, och den var inte direkt skimrande fint, förstod inte vitsen med att ens plugga för jag är så jävla puckad som inte kan förstå hur man skriver en uppsats. Att jag kände allt det, samtidigt som jag ska skriva en uppsats till psykologin är bara det i sig mycket underhållande. Freud hade nog hittat en och annan anledning till mitt beteende! 

Numera är jag klar, har kollat på kriterierna ungefär 100 gånger och kunde konstatera att alla punkter, även de på MVG-nivå finns med. 

Jag ska aldrig mer försöka förstå någonting på morgonen, och nästa gång går jag och dricker kaffe istället och tittar på någon rolig serie Innan jag börjar plugga.