På fredag ska jag träffa en studievägledare och så ska jag söka till lite kurser.

Jag längtar efter att börja plugga igen. Förmodligen mest för att bevisa för mig själv att jag verkligen är tillbaka.

Idag åkte min underbaraste för att packa ihop och flytta ifrån sitt förra hem. Det är jävligt trist. Vad ska jag göra i en veckas tid?

Och där slog funderingen mig, när blev vi vuxna?

Alla ni andra som är lika gamla som mig, känns det inte konstigt?

Hyror, räkningar, handla mat för hela veckan, laga mat, sköta hushållet, gå till jobbet... vad hände?

Det är inte så att jag ogillar det, nu när jag faktiskt klarar av allt det igen så känns det helt underbart att leva.. men det är så otroligt overkligt att jag nu faktiskt är (borde vara) vuxen...